Jag finns om det behövs.

Orättvist, vet inte riktigt hur man ska vara runt vissa människor. Vill inte säga fel saker som gör det värre, den smärtan och saknaden som dom känner. Försöker bara att vara men vet inte om jag klarar en begravning, se människor jag bryr mig om gråta och sakna. Jag är inte stark nog, fast jag vill vara stark för dom.
Jag vill gråta, vill känna samma sorg för att kunna förstå men jag känner mig bara värdelös. Det är inte rätt, det är så fel som det kan bli.

Jag finns här med öppna armar om ni behöver mig, men jag tänker inte tvinga mig på er! Ni är värdefulla människor och jag ger er den tid ni behöver!



Vila i frid


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0