....

Hade en så himla underbar förmiddag med fika på EH med Anki och Ida jobbade så man fick träffa henne också, och även Sandra, henne träffar man allt för sällan. Sen började jag jobba vid 1 och det gick jättebra i början, sen gick allt utför....
Pannskott ska han ha, äckliga människa!
Nu är jag äntligen hemma och jag kan verkligen inte sluta gråta, allt känns bara så jobbigt. Vad gör man när man inte orkar med verkligheten?


Ska försöka samla mig och bete mig som folk nu.. Ciao!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0